Tja idag vabbar jag.. vilket var ganska skönt, särskilt då ungarna inte är så väldigt dåliga... kanske mest trötta...

Jullovet närmar sig och för min del lite ledighet vilket kommer att bli skönt..

Förhoppningsvis hinner jag med sånt som jag inte hunnit fixa tidigare, kanske hinner med att vara lite mera social. 

I vår familj är julen ganska lugn... inga större släktsammanstrålningar eller besök hit och dit...

så det är lugn och skönt.. men visst händer det att jag kan sakna sånt lite grann.

När jag var liten så var det ju alltid mer sånt... När jag nu själv är vuxen och har egna barn så har det blivit lite annat... Min mamma dog för snart 10 år sedan.. sen har min pappa blivit sjuk... en av mina bröder dog för några år sedan.. min äldsta bror har jag ingen kontakt på grund av många olika anledningar... och min lillebror bor på annan ort så vi ses inte så ofta och just denna julen så kommer han att jobba... 

Tycker att det kan kännas lite trist om inte för mina barns skull... att inte ha den där släktgemenskapen som finns i så många andra familjer.

Men, vi har ju varandra och vi kommer ha en fin jul tillsammans som vi brukar, tillsammans med min pappa, barnens morfar, äta gott och mysa, spela spel och käka knäck!   Längtar..... 

..som alltså var Lucia. Måste erkänna att jag inte märkt av särskilt mycket Lucia-firande i går..

Lussekatter och pepparkakor på jobbet men det var nog allt...

Saknar lite grann tiden då ungarna gick på dagis och man fick kliva upp väldigt tidigt för att de skulle lussa på dagis... konkurrera med alla andra föräldrar, far- och morföräldrar om sittplatser och parkering...

Mysigt var det i alla fall och söta är de små liven när de ska vara tomtar, lucior, pepparkaksgubbar och gummor.

Nu är mina barn så stora så man inte får vara med...    så alternativet för kommande lucior är att antingen skaffa en sladdis eller börja lussa själv... vet inte vad som skulle vara bästa lösningen   är väl egentligen för morgontrött för nåt av alternativen...

Fick mig en lugn stund i hemmets stilla vrå... alla är ute på sina olika aktiviteter och jag tänkte bara vara...

en stund i alla fall   

När barnen var mindre så fanns ju ingen tid för det... för sig själv och att bara vara... så nu när de blivit lite större så har jag blivit lite klokare och försöker börja satsa på mig själv och att försöka tänka på mig själv...

Kan motvilligt erkänna att jag har en förmåga att sätta andra i första rummet... och ta på mig för mycket.. delvis för att alla är vana att jag ska göra och fixa och trixa. Så med andra ord har jag mig själv att skylla och därför är det svårt  när man numera ibland inte tar på sig allt eller lämnar över (tillbaka) saker så att andra oxå kan göra och fixa och trixa.. Jag måste vänja om mig!! För jag kan ju inte köra slut på mig själv för då är jag ju inte till nån nytta för nån, så mycket har jag lärt mig med tiden.

Det verkar vara denna tidens dilemma, att man ska hinna så mycket.. både göra karriär samtidigt som man ska ha familjelycka med massor av aktiviteter och resor och även ha tid för sig själv och sitt självförverkligande... 

Inte konstigt att folk blir stressade....   

Näe så här i juletid borde vi väl stanna upp, se oss omkring och njuta av den vackra julen.. så vi hinner längta ordentligt till julafton och längta efter den goda maten och att fira med släkt och vänner eller vem vi nu firar med..

som det är just nu så verkar många mest stressade att hinna allt inför julen och.. vips så kommer julafton och poff så är den över... utan att man egentligen hinner njuta.... näe det vore väl synd... Passa på att längta ordentligt innan och stanna upp njut ordentligt den 24:e så går vi inte miste om något   

Det har varit en kall dag, hela dagen...

Tur man kan hålla sig inne i värmen   

Jag har varit förbi pappa idag och lämnat lite lussekatter och kollat till så att han har det bra...

Jag har börjat inse att jag egentligen inte har några föräldrar kvar, mamma dog för ett antal år sedan och min pappa är inte längre sig själv..

Han har Alzheimer och börjar vara ganska skruttig... fast än så länge bor han hemma med hjälp av hemtjänst.

Men han känner igen mig när jag kommer (fast vissa gånger undrar jag om han gör det) så det känns ju bra för man vet ju vad som komma skall. Jag vet så väl hur det kommer bli och funderar ofta på det men jag tror aldrig man kan vara förberedd på det när det väl sker..

Så på ett sätt har ett sorgearbete redan påbörjats men är långt ifrån färdigt...

Jag och dottern var just och handlade lite lördagsgodis och annat smått och gott.. 

Återigen slås jag av det faktum att jag verkligen brukar ha förmågan att dra till till mig speciella människor.. och det verkar som att min dotter även har ärvt den förmågan   

Vi träffade en äldre dam på Coop som tydligen tyckte att vi var trevliga att tala med. Damen var mycket trevlig och pratade på om ditten och datten, och hann med att berätta om hennes dotter som dött i en bilolycka och hennes make som dött några år efter dottern... Hon hann bli lite ledsen och det kom några tårar... Hon gav oss båda en kram innan vi skildes åt och vi önskade henne en trevlig kväll! 

Ibland känns det i alla fall bra att man kanske kan ge en liten trevlig stund för någon männsika som kanske behöver få prata lite och som kan behöva få bli sedd av en annan medmänniska. Ibland kan något lite betyda så mycket..   

Jag tänkte ta steget och prova något nytt..nytt för mig alltså..

Har funderat länge på det här med att blogga och NU till slut kanske jag kommer till skott!   

Tänkte delge världen av mina tankar och funderingar... eller i alla fall skriva av mig lite grann ibland.. det här blir en form av terapi för min del, vilket kan behövas ibland..

Så, vi hörs framöver, nu ska jag försöka se hur allt det här funkar!!